(glob by Irene)

uppdaterad 041117 - med "Teckningen"
uppdaterad 041129 - med länkar
uppdaterad 041203 - med Musik-"Sparvöga"
uppdaterad 050120 - med Vad nytt?
uppdaterad 050224 - med Hur vi har det nu...
uppdaterad 050506 - med Våren är här...
uppdaterad 070123 - med Så fort tiden går...

2004...
I min närhet finns ett anNEUROlunda barn...
En flicka med så bruna ögon, så de ser svarta ut & som kan bli ännu svartare av ilska...
Ilska över att inte kunna, att inte alltid förstå, att höra vad som sägs - men inte omvandla det till handling, att inte vara som andra...

En flicka som det slitits många timmar för, dagar...
Slitits i förtvivlan, över att fösöka få skolan att föstå, att få till det bästa så att livet ska gå...vidare...

För flera år sedan så började denna flicka i första klass.
Hon gick med lyckliga steg till skolan, och lärde sig en massa - eller...
När en tid gått, så kom signaler om att det inte stod rätt till; flickan hade svårt att sitta stilla, kunde inte koncentrera sig, fokusera sig, avlsuta ett påbörjat arbete, störde de andra genom att gå till dem och fråga om de skulle leka...

Fritidsvistelsen blev jobbig - kompisar började dra sig undan, flickan drog sig undan...
Vårteminen i ettan följdes av bråk vid läxläsningen, svårt att somna, magont av nervositet för dagen som skulle komma och gråtande traskade flickan iväg till skolan - för det ska man göra...

Misstanke om någon sorts "bokstavsproblematik" dök upp i tanken och vädjan om hjälp till skolan.
Det resulterade i att flickan tillsammans med två andra skulle gå hos spec. fröken i en egen grupp - men det gick inte heller - flickan var sååå besvärlig...

Sista veckan i ettan - alltså sista veckan av läsåret - kallades till möte, med fröken, fritidspersonal, skolsköterskan & skolpsykolog...
De var bekymrade för framtida skolgång - jo, godmorgon!!! - och ville informera lite om detta...
Och inte en aning fanns det, på hur flickan skulle hjälpas bäst och inte blev någon klokare av vad de satt och sa...

Andra klass kom; med samma elände...
Skolan "anordnade" en grupp för några barn; de skulle sitta och träna tålamod och koncentration och att tiden går!!!
VA!!! - nu i efterhand så faller hjärtat isär...
Desperationen blev så stor att annat boende och annan skola, kom på tapeten...
Ja, man kan kalla det flykt om man vill det - men man göra allt!!!
En liten by,med liten skola hittades...
Skolan blev underrättade om problemen och några veckor gick och flickan blev uppmärksammad!
Ett WISCIII test gjordes och de fann att flickan, vid 9 års ålder, var 2,5 - 3 år försenad i sin mognadsutveckling - en 6- åring i en 9-årings kropp...
Skolan ville sätta flickan i Särkolan på studs, då sades det stop; Flickan kan inte byta skola hur många gånger som helst och hur tätt som helst! Flickan hade 1 månad tidigare flyttat med sin famlij till byn och att slita upp henne en gång till; nä!
Hon blev dock inskriven i Särskolan och gick i och med de m sk Särskolepeng i sin "vanliga" skola.

Det ordnades även så att flickan fick gå om ett läsår; hon "stannade upp" ett tag, s a s...
Både ettan och tvåan passerade ju utan att flickan egentligen förstod vad hon höll på med.
Trean blev ett litet repetetionsår för flickan.

Tro nu inte att allt var fritktionsfritt, nä, den "evigakampen" pågick fortfarande...
Flickan var på regelbundna träffar på BUP och en dag efter jul föreslogs att flickan skulle få prova
en medicin, centralstimulerande tabletter, för att se om skillnad märktes...
Och på fyra veckor ändrade flickan så till den milda grad på sig, så ingen trodde det var sant!
Hennes egna kommentar var; "Nu kan jag sitta vid datorn och köra rallyspelet; jag kan både ratta, se på skärmen OCH gasa samtidigt" - hjärtat blödde...lite till...

I fjärde klass så fick hon en underbar engagerad lärare, som såg henne för den hon är!
Det började göras speciella arbetsböcker, med endast några sidor att arbeta i och nu hände det saker!
HOn hade vissa timmar hos spec läraren och speciella arbetsplaner upprättades...
MEN...det finns alltid ett men...
Flickan kunde ju inte klockan!!!
Och hade så dålig läs förståelse och förstod inte matten och...
Nähä, men fixa det då! - och det gjorde de...på sitt sätt...
Utvecklingssamtalen och mötena till att lägga upp arbetsplan malde ofta samma saker:
"Kunde inte det, kunde inte det,kunde inte det..."
Och jag svarade samma saker; Hon har en funktionshinder som gör att hon har koncentrationssvårigheter, inlärningssvårigheter, dåligt närminne"...
Inte förrän vi hade stor möte med skolan, BUP och vi föräldrar så förstod de - och de på BUP sade samma sak som jag satt och sa...*sucka*

Femman kom och ny lärare.
DÅ helt plötsligt, skulle läraren inte ge henne medicinen på lunchen, "det ansvaret var läraren inte villig att ta"...
Resignation och ändring på dosering; 2 tabl frukost+1 tabl t lunch och så var kvällarna "förstörda"...
Den läraren blev sedermera sjuksriven efter någon månad och en ny underbar tjej kom!
MEN - det där ordet...visst kunde hon ge tabletterna, m e n hur var det med sån´t?!?
Kontakt togs med skolsköterska före jullovet och så hände inget - igen...
Inte förrän i början på mars!, så kom det förbaskade medicinskåpet och delegeringspapperet, så hon kunde få återgå till sin bästa dosering; 1+1+1 tablett.
Och efter någon månad så kröp det fram att nu tyckte även skolan att hon fungerade bättre - hallelujah! Sexan förflöt lugnt...
Alldeles för lugnt, nädå, det var helt underbart...
Äntligen en lugn period och nu så går hon sjuan - i Särskolan!
Teckningen hon gjorde 4 veckor efter att hon började med medicinen.
Innan så gjorde hon bara sk "Huvudfotingar", nu hade kroppen tid att sitta still och slutföra ett verk!



Sparvöga- som Marie fredriksson sjunger, sjöngs för flickan när hon var liten:O)
Den visan ÄR hon på något vis, kanske en önskan om att livet kunde vara så...

Du lilla sparvöga
flyg över ängarna
Dröm dina drömma
så länge du känner liv
Du lilla sparvöga
flyg över ängarna
Dröm dina drömma
så länge du känner liv

Vår tid är nu, en svartvit bild
Som blir till färg om du vill
Så många val, så svårt och se
När dina bruna ögon vill se mer

Du lilla sparvöga
flyg över ängarna
Dröm dina drömma
så länge du känner liv
Du lilla sparvöga
flyg över ängarna
Dröm dina drömma
så länge du känner liv

Tiden den går, livet är så kort
Allt för kort för att gömmas bort
Så gör det du vill och blomma ut
Njut av din spegelbild
vår tid är nu

Du lilla sparvöga
flyg över ängarna
Dröm dina drömma
så länge du känner liv
Du lilla sparvöga
flyg över ängarna
Dröm dina drömma
så länge du känner liv

Ett stort TACK till
för att hon hjälpte mej att hitta musiken!!! - min bästa nätvän!


Nytt år, nya bekymmer - heter det så?!?
Nä, det är inte så farligt som det låter, men ni vet hur det är; när det är en lugn period i ens AnNEUROlunda liv, så går man nästan omkring och väntar på att nå´t ska hända - det ska bli turbulens runt om en på nå´t sätt...
Nu så har Flickan Min gått första terminen helt i Särkoslans regi och det upplever både vi och hon, väldigt annorlunda på så vis att det inte ställs lika höga krav på henne nu, som det gjorde när hon gick i sin "valinga" klass och hade Särkoletimmar...
Men samtidigt så känns det bra, så här i efterhand, att vi valde att låta henne gå i "vanlig" skola, för hon känns väldigt "förberedd" om man så säger:O)
Vi har haft utvecklingssamtal och hon är sååå duktig så:O)
Man får väl bara hoppas det håller i sig...

En sak som är så positiv är att hon har fått k o m p i s s a r!!!
Tjejer som hon kan tjejprata med, bara ligga i sofan och se på film, sova över hos...
Sista kvällen på jullovet så hörde jag henne prata i telefon och jag kollade lite slött på klockan; den var halv tolv på natten!!! OCh skolan började dagen därpå:O)
Faktiskt, så blev jag alldeles varm inom mej, för det är ju sådant hon kommer att minnas;
när hon låg i sängen och fnissade och pratade med kompis mitt i natten...
naturligtvis så var jag ju tvungen att bli "stränga mamman", men inom mej så looog jag


Hur har vi det nu då??
Jo, tack, ska väl inte klaga...
vi har märkt att flickan har vuxit upp en hel massa och blivit "stor" nu:O)
Skolan verkar flyta på och några förkylningar har vi hunnit med...
Men det bästa av allt, var när hon med en liten speciellt glimt i ögat, kom hem och viskade i mitt öra: "nu har jag också kille"...
Då blev mamma hjärtat både stolt och ni vet, det där lilla oros-stinget gjorde sig påmint, men jag har inte dragit på alltför stora växlar om det här med "blommor och bin".
Någon dag senare så var det 15-års kalas hos en av kompisarna i sta´n;
Vi hämtade upp J. och så bar det av till H. till en riktig "tjej eftermiddag":O)
Det är bara sååå mysigt...
Och jaaa! - jag ska ta det där samtalet med henne!!!
För nu så börjar hon att prata om att inte bli hämtad av taxin på gården, utan börja åka buss som J. gör, men jag kom med en kompromiss; taxi på morgonen och så kan hon och nå´n kompis ta bussen hem från sta´n - så blir det ju liiite frihet nu när våren nalkas...
Vi får välan se...

Kramar till er alla!!!

Hur har vi det nu då??
Våren är här och det däringa som jag gått och liksom väntat på ska "hända" har inte kommit...
Känns konstigt med en sådan lugn vinter...
Det fungerar inte med den medicin hon har nu, som hon ska ta x 3 per dag utav, så jag föreslog läkaren att vi skulle byta till en sådan variant som man tar en gång om dagen av - och i går dök ett recept upp på det.
Alla föräldrars mål, är väl att vägleda sina barn till självständighet och detta är ett led, till att hon ska kunna klara sig själv; en enda teblett att ta till frukost - inget annat!
Varför det inte fungerar?!?
På morgonen så påminner jag ju henne, men det blev så många dagar som hon kom hem och sade att de - läraren och flickan - glömt lunchtabletten och så går det inte att ha det...
Ja, nu nalkas sommaren med väl behövligt sommarlov och hon ska få sommarjobba som "kennel-flicka":O)
Ha det så gott ni alla AnNEUROlunda där ute...


Så fort tiden går...

17 år ska hon fylla, flickan vi inom kort skall hylla...

Nu fick jag till det:p

Valet inför gymnasiet är gjort, det blir "kastrullteknisk"= Serviceprogrammet Restaurang...
Inte vårt val, men tjejen måste få börja gå sina egna vägar...

Efter ca 2 år utan medicin, så har vi efter diskussioner hit och dit kommit fram till att testa medicin under denna termin...

Kruxet är att ALL energi i dagsläget, går åt till skoldagen, så när hon kommer hem, så är hon så trött och slut så hon har ingen ork och vi får tjata, tjata, tjata, tjata, tjata...
inte ens det enklaste vi ber om går att genomföra...

Men om man kanske kan spara på energin, så att den räcker hela dagen, så borde det finnas ork för annat på kvällen också...

Vi får utvärdera till sommaren...


Gästbok

Länkbyten
Vill du länka till oss?
Tag gärna knappen och meddela mej, så kan vi länka tillbaka...
http://www.familjenlevin.com/kina.htm



(bilden på knappen by Irene)


Tillbaka till Kina´s sida